PROFILER

Namn: Cecilia Petersson
Ålder: 46
Bor: Stockholm
Familj: Singel
Yrke: IT-konsult

Personliga rekord:
24-timmars 168,440 km
100 miles trail 25,34,29
100 km 9,28,54
Antal ultralopp: 36

Hej, hur är läget?
Alldeles utmärkt! Var lagledare åt Trail-VM-laget förra helgen och hann då med lite löpning i Alperna som en sista kraftansträngning innan nertrappningen. 

När och varför började du med ultralöpning?
1995. Hade sprungit de kortare varianterna av Swiss Alpine Marathon några gånger och tyckte att nu var det dax att prova på den långa banan som på papperet då var 67 km fast den visade sig vara 72 vid kontrollmätning... I vilket fall som helst var jag så euforisk när jag kom in mot mål att funktionärerna ropade åt mig att ta det lugnt. De var väl rädda att jag skulle riva ner målställningen. Men jag kunde inte ta det lugnt - då hade jag exploderat av glädje. Och sedan dess är jag förstås fast...

Har du något råd till nybörjare inom ultralöpning?
Koppla bort tankarna på kilometertider. Se äventyret - det är vägen som är mödan värd. Njut av den fantastiska gemenskapen. Var beredd på att du kommer att råka ut för svackor - men de fantastiska är att du tar dig ur dem! Ha tålamod, ge inte upp! Och - det här rådet kan jag själv fortfarande behöva ta till mig under de riktigt långa loppen - ät och drick, även om du egentligen inte alls känner för det.

Vad ligger du på för veckomängd och hur ser en typisk vecka ut?
Jag springer ganska få mil för att vara en ultralöpare, runt 6-7 mil i veckan inklusive nertrappningar och återhämtningar; om man räknar bort dem blir det någon mil mer. De flesta helger blir det ett långpass på 3 mil eller mer. Blir det över 4 mil springer jag gärna med andra och gör träningen till en liten upptäcktsresa. Ibland tar jag en kortare tävling som träning - fast det är svårt att hålla igen! Jag försöker även få in minst ett tempopass (fartlek, backe, intervall eller snabbdistans) i veckan för att känna på en annan fart än ultratempot.

Du är ju ordförande i Ultrakommittén. Vad är er uppgift?
Vi jobbar för att stärka ultralöpningens ställning inom den traditionella friidrottsvärlden och att sprida information om ultralöpningen till såväl löpare som media och allmänheten. Vi har ju fått ett par mästerskapsmedaljer under våren, vilket är väldigt roligt. Lika roligt är att höra att det snackas ultra på ett sätt som det inte gjorde för bara ett par år sedan. Vi vill skapa ett etablerat landslag som fortsätter att slåss om medaljer i mästerskapen, och för att kunna göra det måste vi få en bättre bredd i toppen. För att uppnå det är det viktigt att det hela tiden kommer löpare som är nyfikna på att prova på ultradistans och att några av dem vill satsa vidare. Eftersom ultralöpningen fortfarande är relativt liten vad gäller antalet utövare är topp och bredd närmare varandra än vad man är på de kortare distanserna, vilket jag tycker är väldigt roligt.

Vad har du för mål i Hallsbergs Ultraweekend?
Jag känner att jag har ett par mil till i kroppen än vad jag har fått ut på tävling hittills. Det är mycket som ska stämma under en så lång tid som 24 timmar - väder, näringsintag, benen ska funka... Om jag får ihop detta ska jag klara 19 mil. Det är faktiskt första gången jag springer i Hallsberg, men jag har hört mycket gott om arrangemanget!

Vad har du för andra mål under året?
Nästa stora tävling är Transalpine, som är ett etapplopp över 8 dagar på sammanlagt 24 mil i alpterräng. Sedan blir det troligen 24-timmars på Bislett i november.

Vilket är ditt bästa idrottsminne?
Oj, det var svårt! Men att klara Western States 100 miles-lopp första gången med 14 minuter tillgodo på maxtiden var stort! Resultatmässigt är nog min 100 km-debut på 9,28 bäst. Och så var det förstås fantastiskt att få göra landslagsdebut i 24-timmars-VM i Seoul i fjol! 

Tack för intervjun

MVH Per Börjesson